Tio låtar som gjorde året

Förmodligen de tio låtar jag allra helst återvänt till i år:

GENA: Circlesz
När Dallas-rösten som kallar sig Liv.e går samman med trumgiganten Karriem Riggins (Roy Hargrove, J Dilla, Common) uppstår vibes. Trummorna och basen är inget mindre än magnetiska. Album väntar i februari.

Jorja Smith: The Way I Love You
UK garage-banger med årets mäktigaste basgång. Det där renodlade klubbalbumet från henne borde väl komma nu, snart, nån gång.

Yttling Jazz ft Joshua Idehen & Saturday, Monday: Illegal Hit (Edit)
Vikten av musikalitet, tajming och faktisk leverans.

Automatic: Black Box
Är rätt svag för motoriskt driv. Särskilt när det ramar in en text om att sälja sig.

Paloma Morphy: La Mexicana
En hel nations sorg sammanfattad i en sång.

Nikki Lane: Woodruff City Limit
Extraordinär uppväxtskildring. Det djupaste hon spelat in.

Benjamin Booker: Hope for the Night Time
Vägen tillbaka från botten.

Peder Stenberg: Vindelns Poseidon
En västerbottnisk Don Henley med god smak, ödmjukhet och Jonas Kullhammar.

Angel Bat Dawid & Naima Nefertari: Black Stones of Sirius
Uråldrigt och hypermodernt på en och samma gång, mest av allt i en annan dimension.

William Tyler: Star of Hope
Bortom ord.

Live i studio:

Officiella videon: