Nya Håkan-skivan blixtbelyst
Plötsligt låg den där, en länk till »Du gamla du fria« (släpps nästa vecka) i mejlkorgen. Så, vi kör väl.
#10 DREAM
Ljudcollaget som leder oss in… inte vilket som helst. George Jones nämns ju. Mamma Hellström tonar fram. En »What would the world be without rhythm? God made the world and he gave it to a beat«-röst.
I SPRICKORNA KOMMER LJUSET IN
»Det är så jag säger det«-rytmik i hasorna. Återhållen sång. Kallades »Gryning« när skivbolagsboss Isse smög in den i ett DJ-set på Woah Dad-kontoret härom veckan.
RUNAWAY (FRI SOM EN BYRD)
Mer Byrds-ig, för att inte säga Gene Clark-ig, variant av den »1974«-bekanta låten. Simon Ljungman står för de tolvsträngade klangerna.
ÖPPEN GENOM HELA NATTEN
»Sommarnatten är varm som en sauna…«. Teatralisk sång. Cityserenad med episkt anslag. Konsertfavorit i vardande.
JAG UTAN DIG
Hjärtekrossare. En av de där patenterade Björn Olsson-melodierna (även Jocke Åhlund är med som kompositör). Texten nämner Piff och Puff, Lennon och McCartney, Bonnie och Clyde.
PÄRLOR
Längst på skivan. En annan tickande livebomb. Börjar försiktigt, pumpar sedan i gång avsevärt i gränslandet mellan postpunkångest och stadiumrockextas. Saknar kanske en förlösande refräng.
DU GAMLA (THAT’S ALRIGHT SINCE MY SOUL GOT A SEAT IN THE KINGDOM)
Mellanspel i form av field recording-blues med Anders Berglund-arrangerade stråkar ovanpå ser vi inte varje dag i svensk popmusik.
DIN TID KOMMER
Ifrågasatt, omdiskuterad, likafullt med här. Och känns tämligen självklar.
ELEFANTEN & SPARVEN
Ett av skivans mest… dunkla och intressanta spår. Håkans röst och i viss mån även låten som vill så mycket får en att tänka på Thåström i slutet av Imperiet/i början av solokarriären-tiden.
HOPPAS DET SKA GÅ BRA FÖR DE YNGRE OCKSÅ
Skivans finaste låttitel. Anmärkningsvärd skapelse. Underbara gamla röster från dokumentärfilmen »Den inre hamnen« – »Vi hade skoj men vi hade ett jädra sketjobb« – paras med pådrivande electrorock.
INGEN ORO, TJABO!
Bakom den roligaste låttiteln döljer sig faktiskt skivans mest intima stund; »Hon var från stans finaste kvarter/och jag var tunn som ett rakblad«.
DU FRIA
Dansgolvets vemodiga sorglöshet.
Snabbsammanfattning:
Den som väntar sig mer av samma vara som på »1974«-EP:n får allt tänka om. Det här är rörigare, mer osorterat och mer framåttänkande än så. Det händer mycket. Långt ifrån allt är Ullevi-anpassat. Och: såväl Theodor Jensen som Poplars medverkar.