Lillie Mae: Forever and Then Some

Är svag för när artister till synes okomplicerat och självklart lyckas inkorporera bluegrass, country och pop i ett och samma uttryck. Emmylou Harris och Dolly Parton är två av de största i det gebitet, stundom även Elvis.
För Lillie Mae Rische har två prominenta Jack varit av betydelse för karriären. Dels nu bortgångne veteranen Cowboy Jack Clement, som tog hennes familjekonstellation Jypsi till Nashville och gav dem vägledning. Dels Jack White, i vars kompband hon ingick på »Lazaretto«-turnén och som nu också såväl sajnat som producerat henne.
»Forever and Then Some« lyser av begåvning, lust, kontrast mellan ljus och mörker. Den mohikanfriserade fiolspelaren och gitarristen har allt det där i sin angelägna, mångsidiga och sårbara röst, och hon har det även i sina låtar. Skivan rister av liv och kämpar med en inneboende sorg. Musiken och melodierna rinner som vatten. Kanske saknas den där avgörande låten, som skivbolagskamraten Margo Price fick till med »Hands of Time« och ibland känns som att man skulle kunna utvinna mer ur Lillie Maes karaktäristiska sång. Alldeles oavsett lämnar det här debutalbumet dig med en längtan efter att få höra mer.