SZA: CTRL

»Timing is everything« är en tröttsam, frustrerande och uttömmande klyscha som visar sig stämma alldeles för ofta i livet. Professionellt kan en alla drömmars möjlighet presentera sig i helt fel stund och bli ogenomförbar samt ett ångestladdat minne. Privat kan en förhoppning skrotas på grund av omständigheter långt bortom ens kontroll och bli ett öppet sår som med tiden sabbar den högst personliga självbilden. Ofta kan det professionella och privata slå ut varandra, interagera på oönskade sätt och förvandlas till ett kombinerat problem i stället för två skilda dilemman att reda ut. Inte för att livet alltid tillåter en sådan särskiljning, men ibland blir allt bara ett gemensamt och kollektivt kaos.

Två mixtapes på två år, »See.SZA.Run« 2012 och »S« 2013, presenterade Solána Rowe för musikvärlden och med dessa skapades en egen avdelning för henne inom r’n’b-genren. Och när EP:n »Z« släpptes 2014 förde det med sig ett genombrott för den nya, spännande, talangfulla, annorlunda artisten och sångaren känd som SZA. I princip en månad efter släppet var alla som lyssnat, kommit med anteckningar och imponerats redo för mer, ty redan då befann sig musikbranschen mitt i en internetdriven era definierad av otålighet och bristande tålamod, och av allt att döma var SZA i full gång med att skriva mer musik. Men medan alla andra förmågor på de senaste årens mest framgångsrika skivbolag inom hiphopkulturen, Top Dawg Entertainment, fick släppa album efter album och fullt rättvist ta emot hyllningar från publik och kritiker fick SZA mest… vänta.

De ständiga förseningarna påtvingade av skivbolaget, så pass enerverande och tröttsamma att SZA så sent som i oktober i fjol på sociala medier sa att hon var införstådd med att ge upp musiken, har gjort att hennes en gång tydliga försprång fullständigt ätits upp. Hennes speciella formel för r’n’b är nu inte så ovanlig. Tre år är lång tid i musikvärlden, i synnerhet för en ung artist som kanske inte ens kan relatera till sina låtar längre när de väl ges ut. Och så personlig som SZA är vore det otroligt onödigt om hon, på grund av att tiden inte är rätt, nu stod med ett debutalbum som påminde om personer och händelser hon under åren försökt släppa.

»CTRL« handlar mycket om de relationer SZA håller nära eller tvingas stå ut med, gentemot musikbranschen eller på personliga och sexuella plan. Ofta avskalat på ett sätt som andra r’n’b-akter inte kan eller vågar låta sin musik vara: ekoeffekterna över hennes röst och den mer svävande estetiken i produktionerna, som i början av karriären särskiljde hennes låtar, är nu borta och ersatta med val som känns mer självsäkra och självmedvetna. Det påminner emellanåt om den indierock hon tycker så mycket om, eller om softrock, eller om en variant av nittiotals-r’n’b.

Musiken låter inlevd och levande, själv låter hon inlevelsefull och närvarande – öppen om vem och vad hon syftar på när hon inte är direkt, öppen om känslorna som ligger bakom vartenda riktat ord hon använder. När hon sjunger är det en klättring av oktaver, en dans mellan tonarter, ett evigt svajande som hon hanterar utmärkt ty mer än något annat är det hennes röst och ärlighet som utmärker henne. Albumet är strukturerat på ett sätt som påminner om innerliga nattkonversationer med nära vänner, och däremellan placerar hon telefonsamtal med sin mamma och mormor som bryggor mellan det hon upplevt och vill prata om med sina lyssnare: de kommer med råd och åsikter och kärleksfull insikt, hon lyssnar och lever och lär och försöker hitta en egen väg fram.

»CTRL« är resultatet av fyra år där SZA har levt sitt liv och letat efter sig själv, som vilken ung artist som helst, men med ett stort moln av utomstående förväntan över sig. Alla komplikationer och ambivalenta stunder, allt som gjort att hon ifrågasatt sin självaktning, har hon tagit sig an för att sjunga om.

»Livet kom i vägen« är en lika tröttkörd och sann klyscha som »timing is everything«, det har kostat SZA chansen att bygga vidare direkt på sina tidiga framgångar. Nu blir »CTRL« i stället ett lite matt men alltjämt stabilt och fint album att lyssna på under sommaren 2017. Nu när SZA äntligen fått fullängdsdebutera kanske det här med att ge ett soundtrack till månaderna där det mesta hon sjunger om utspelar sig visar sig vara bra för henne ändå.