Min skivsamling: DJ Sleepy






Patrik »DJ Sleepy« Elofsson om en skivsamling i exil. (Ur Sonic #86, våren 2016.)

Sveriges största hiphop-DJ  fram tills 2005 då han slutade på grund av att känseln i fingrarna påverkades efter en tumöroperation i ryggraden. Släppte 2000 Sveriges första officiella mixtape »Sleepy Sound System Vol. 1« med gäster som Timbuktu, ADL och Ayo. Är också A&R på Sony och driver tillsammans med mångårige vapendragaren Petter etiketten BABA med artister som Jaqe, Lilla Namo och Kaah.

Hemma hos  Patrik »DJ Sleepy« Elofsson syns i skivhyllan ett antal samlardockor av olika rappare. Vidare finns där hans frus skivsamling som består av album med Alice Cooper, Marianne Faithfull, The Rolling Stones, Barbra Streisand, Mötley Crüe, Hanoi Rocks och Bob Dylan. Sedan åtta år tillbaka står Sleepys cirka tiotusen skivor med främst hiphop och r’n’b nerpackade i flyttlådor på ett Shurgard-lager. Dit åker han då och då för att rensa. Tanken är att slutligen uppnå den ultimata skivsamlingen på omkring tusen skivor.  

 – Det handlar till nittio procent om att plocka ut album som jag kan spela hemma, säger han. Resten sorterasi ett slags säljsystem; en hög med skivor som är eftertraktade, de som kan vara svåra att sälja, de som ska direkt till soptippen. En vän hjälper mig, annars hade jag antagligen bara flyttat runt skivorna i olika högar i oändlighet. Jag orkar inte ens tänka på hur mycket pengar som har gått åt för att ha skivorna stående så här.  

Även om Sleepy poängterar att han inte försöker blanda in känslor i det hela är det några väl använda tolvor som också slinker med hem.  

 – Det finns specifika låtar som representerar olika eror av min DJ-karriär. Mina band till skivorna handlar mycket om magiska klubbkvällar. Det finns stunder då man har droppat en låt och den efterföljande reaktionen varit så mäktig att man bär med sig den för alltid. Jag tänker till exempel på Biggies »Juicy«-tolva och Craig Macks »Flava in Ya Ear«. Jag fick dem av Alex Strehl som hade varit i New York. De var sprillans nya och slog ner som en bomb. De blev monumentala, tidlösa klassiker och fanns i min skivväska tills dagen jag slutade.  

En skivsamling är för Sleepy en vinylsamling. CD hoppade han helt, men han är väldigt digital i dag. Hans Technics 1200 finns inte helleri hemmet och det är mest hans fru Sarah som vill ha dit skivspelarna.  

 – Jag tycker det är skitkul att klicka vidare på SoundCloud, säger Sleepy. Det är en flytande gräns vad som är jobb och privat, men det blir ett gäng timmar i veckan på kvällar och helger som jag lyssnar ur mitt musikhjärta. Jag har alltid haft skivor för att komma åt musiken. Har aldrig varit särskilt besatt av förstautgåvor, rariteter, eftersom så mycket av mitt skivsamlande har varit ett verktyg i ett yrke. Skivor kan ha ett affektionsvärde men i slutändan är det en bit plast. Jag ser ingen anledning att ha kvar en extremt bra Gang Starr-tolva om den finns via digitala tjänster. Däremot sparar jag nittiotals-r’n’b som av någon anledning är dåligt representerad på digitala plattformar.  

I Sleepys barndomshem fanns det knappt några skivor men han minns The Beatles »Rubber Soul« och »Revolver«, någon Count Basie, en del politiska svenska sjuttiotalsgrejer. Första tolvan han köpte var New Orders »Blue Monday«. Efter att ha varit synthare drabbades han av breakdancehajpen och började gå runt med lördagspengen till olika skivbutiker som Space och Skivbörsen på jakt efter allt som kunde relateras till hiphopkultur. Han visste inte vad han letade efter och köpte utifrån vad som stod på omslagen  – »boogie«, »rap«, som lika väl kunde visa vara någon dålig tysk samling med covers. Sleepy hade emellertid hittat sin plats.  

 – Det låter så himla »High Fidelity«-gubbigt och tråkigt men skivaffären gav en känsla av att vara på en plats med likasinnade. Där fanns det genuina musikintresset, hos de som arbetade där och de som handlade. Jag älskade att gå in i den världen. Om jag hoppar fram några år var det också känslan av att se SweMix-gänget hänga i butiken Vinyl Mania, vilket var min första kontakt med riktiga DJ:er.  

Sleepy köper inte längre fysiska skivor men följer gärna med andra skivsamlarvänner ut.  

 – Det är ett sätt att umgås, i stället för att gå på fotboll. Det var en otroligt social grej att varje vecka samlas på Pitch och Mega som tog in importtolvor. Man talade om det som hade släppts, kom fram till vad som var den fetaste den veckan och vid nästa veckas import träffades man igen och hade samma snack. Det fanns bara det som kom den veckan att välja på.  

 – En vecka kom Busta Rhymes »Woo Hah!!«. I bara fem exemplar. Den var superefterlängtad så alla gick sedan ut till det ställe där man visste att den som hade skivan spelade. Att behöva söka upp någon för att höra en specifik låt är en mäktig grej.  

Och det är just det sociala som Sleepy, generellt inte nostalgisk av sig, kan sakna i den nya digitala musikvärlden.  

 – Att leta och köpa musik digitalt är väldigt ensamt. Jag letar ensam, och gör även urvalet själv. Och det kommer musik varje dag. Det är bra att musik är mer demokratisk i dag, men det blir ett mycket tydligare minne att hålla en skiva i handen än att ha den som del av en lista. Något att ta i fysiskt är ändå speciellt.  

Sleepy har en hel del i sin samling som han aldrig skulle drömma om att ta hem eller som någonsin kommer höras från de trådlösa Sonos-högtalarna placerade lite varstans
i bostaden.  

 – Sent nittiotal kom det massa trött indierap från New York. Den eran var svintråkig. Jag skyller på Seb Roc [DJ som jobbade på Pitch] som sålde på mig det. Company Flows debutalbum, som många tycker är en klassiker, hittade jag i min samling helt osprättat. Sedan har vi det dåliga kommersiella från den tiden, som tre ex av Ja Rules andra album i radioversion som jag har fått av skivbolaget.  

Samtalet glider in på andra saker att samla på. Själv har jag bland annat lådor av gamla hiphop- och musikmagasin på vinden. Sleepys garderob är fylld av sneakers. Hiphopleksaker finns lite överallt. Samlargenen släpper inte taget, hur mycket han än försöker kontrollera den.  

 – Jag fann mig själv nyligen beställa två Anderson Paak-album på vinyl, trots att jag har dem digitalt. Det är inte ofta jag känner att det är ett fett  album, och inte bara en låt. Han har en retrokänsla men ändå med en ny take, han passar in i min tänkta albumsamling.  

 – Sedan slogs jag av att varför skaffar jag nya när jag ska göra mig av med skivor…




Relaterat

Mick Jagger
Det du inte kan beskriva
Hiphopens vardagsrealism
The Hives