Way Out West-lördagen, enligt Jonathan Eklund






Succé, på oväntat vis, för Henning Fürsts nya projekt 9entle.

Kiss Facility (Höjden)
Drömmigt poppig shoegaze möter arabiska sångmelodier – det är någon form av hisspitch för Kiss Facility. Det funkar riktigt bra på skiva, det är meditiativt och skönt. Det funkar än bättre live faktiskt, mycket tack vare valet att trycka upp basen rejält. Vanligtvis brukar ljudet kännas aningen mesigt i Slottsskogen men under det här korta setet vibrerar det fint i bröstet. Det ger låtarna än mer kropp, vilket förstärker kontrasten mot Mayah Alkhateris sköra stämma.

Smerz (Höjden)
Helgens spretigaste överraskning är Smerz. Ingen person på scen ser ut att vara i samma sällskap som någon annan. Ingen låt känns som att den hänger ihop med den innan. Att Catharina Stoltenberg och Henriette Motzfeldt delar systerligt på micken förstärker det. Men ju längre in i spelningen man kommer, desto mer köper man in sig på att det faktiskt ska spreta. Då landar man i övertygelsen att det är riktigt bra.

9entle (Skeppet, Stay Out West)
Ingen visste vad man kunde förvänta sig av Henning Fürsts nya projekt 9entle när det skulle debuteras på scen. Inför hade jag nog satt en slant på »backtrack och dans«, så att det slutar i någon form av sjumannaband där fyra sjunger och en spelar congas är minst sagt oväntat. Det är så klart trist att Elin Kastlander inte var med, det är ändå hennes röst som sätter hela stämningen i den fantastiska singeln »One Thing«, men det är svårt att klaga på Say Lou Lou-Mirandas sånginsats – eller Alexander Haveldas avskalade start på nämnda hit. Men visst slutade allt med Henning-dans, dock till både backtrack och tvärlöjft. Succé!

Till sist måste tilläggas: Göteborgs musikscen mår rätt bra när Terra kör över Linnetältet och Sylvie’s Head välter Skeppet.

Ps. Testade den så omtalade Nobelgröten till slut. Den var toppen. En svensk risotto.




Relaterat