Redan saknad seriefigur, sidekick och soloartist

Det var ingen liten roll Slim Dunlap skulle fylla när han gick med i The Replacements 1987. Han togs in för att ersätta bandets grundare, maskot och hämningslöse publikfavorit Bob Stinson. I den världen som att behöva axla Keiths mantel i Stones.

Där Stinson var en eldfängd gitarrist och oförutsägbar personlighet var Slim bluesig, rootsig, pålitlig, en musikernas musiker på Minneapolis-scenen. Fansen, som ville ha Bob tillbaka, kastade okvädningsord på Slim i flera år. Svårt att begripa hur han stod ut.

Slim var äldre än de andra i bandet och passade bra in i idén om att Replacements efter år av dårskap skulle mogna. Vilket de på ett musikaliskt plan gjorde med ett par svanesånger till skivor men ingalunda infriade i sitt leverne. Det var förresten Slim som satt utanför i bilen med ett gevär medan övriga medlemmar plundrade sin gamla label Twin\Tone på mastertaper… Och det lär ha varit Slims seriefigurliknande karaktär som Tom Waits fastnade mest för när han i slutet av åttiotalet hade en mytomspunnet drucken session med bandet.

Jag + mina vänner Björn och Per hade äran att få hälsa på Slim efter Replacements konsert på Mejeriet i Lund 1991. Lång, gänglig och med karaktäristiskt krökt rygg skyfflade han runt i lokalerna med ett glas i handen då Tommy Stinson vänslades med ladies backstage och Paul Westerberg satt på en bänk och såg miserabel ut. Det var nära slutet, och på ett fåtal år hade Slim fått vara med om mer än han någonsin hade bett om. När han kom in i bandet inför »Pleased to Meet Me«-turnén väntade alla på att de skulle följa R.E.M. till massorna. När de la ner fyra år senare hade de i stället blivit frånsprungna av Nirvana, Pixies, Dinosaur Jr, Sonic Youth och bakom kulisserna stod otaliga Replacements-kloner redo att göra detsamma.

Slim släppte några bitvis fina soloplattor och återgick till att vara en väderbiten barrockriddare med hela rustningen fylld av visdom och stories, ända tills han drabbades av en allvarsam stroke 2012. Han återhämtade sig aldrig, även om såväl Replacements som kollegor á la Jeff Tweedy, Lucinda Williams och Steve Earle samlade in pengar till hans vård genom olika välgörenhetsprojekt och självaste Bruce Springsteen klev fram och hyllade hans musik.

Nu är Slim (1951–2024) borta, med honom förmodligen mer än så.

»It’s times like this
that we learn what we really miss« ■