»When the critics pan I write in your defense…«

1. Wilco: The Lonely 1

Tror aldrig Jeff Tweedy uttryckligen sagt att den handlar om Paul Westerberg men saker han i intervjuer berättat om Replacements-sångaren ihop med hela ensligheten som tenderade att omge denne och dennes texter, liksom känslan i hela låten, och referensen till en telefonsvarare, gör att det inte riktigt går att tvivla.

2. Tommy Womack: The Replacements

Över åtta minuter lång pratfolkblues som lyckas fånga bandets tragikomiska briljans – fattade du den mot förmodan inte innan fattar du om du lyssnar på texten; »They weren’t afraid of anything or anybody, like skinny little dogs in a cage/They’d get drunker than you’ve gotten in your entire life, have another drink on top of that one and walk right out onto the stage«.

3. Better Oblivion Community Center: Chesapeake

Med odraperade referenser till såväl Replacements som Guns N’ Roses måste den handla om Tommy Stinson. Conor Oberst är sedan länge uttalat ’Mats-fan och Phoebe Bridgers har även hon någonstans uttryckt gillande för Paul Westerberg, så ologiskt är det inte. Borde givetvis ha frågat dem om detta härom veckan.

4. Hüsker Dü: First of the Last Calls

Där militäriskt disciplinerade Hüsker Dü läser lusen/gör narr av de aningen mindre disciplinerade lokala trätobröderna i The Replacements; »Hundred, hundred, hundred bottles on the wall/You wonder if you can drink them all«

5. Lucinda Williams: Real Live Bleeding Fingers and Broken Guitar Strings

Gör stor sak av det mytomspunna mysteriet Westerberg, vilket han själv var måttligt uppspelt över när jag träffade honom i Minneapolis strax efter att låten kommit ut. Jag påminde honom då om en låt vid namn »Alex Chilton«…

6. They Might Be Giants: We’re The Replacements

Väldigt roligt om kaoset som omgav bandet och deras konserter: »Hey, where’s Tommy? Someone find Tommy«.

7. Slobberbone: Placemat Blues

Lånar friskt från »I.O.U.«, är därutöver inspelad i Memphis-belägna Ardent-studion där Replacements gjorde »Pleased to Meet Me« med producenten Jim Dickinson, som lämpligt nog spelar piano på Slobberbone-låten. Viktig textrad: »Where’s the place at the table for folks like us/When there’s no one that we can trust?«, något som ju luktar Replacements-frustration över att inte höra hemma någonstans lång väg.

8. Martha: St. Paul’s (Westerberg Comprehensive)

Med tematisk inspiration från »Androgynous« och textmässiga lån från »Bastards of Young« gör den brittiska punkpopkvartetten en låt om katolicism och en sorts hyllning till alla som vågar bestrida nedärvda normer.

9. The Cigarettes: Paul Westerberg

Att döma av musiken har det här bandet lyssnat hyfsat mycket på Paul Westerberg.

10. Art Brut: The Replacements

Aningen oväntad, om än sett till innehållet kanske lite väntat ängslig.

11. Alex Chilton: [untitled]

Vid en konsert 1987, strax efter att The Replacements haft en collegeradiohit med låten »Alex Chilton«, får Alex Chilton önskemål från publiken om att sjunga något av The Replacements. Han säger att han och bandet inte kan några Replacements-låtar men sjunger en inte helt färdigskriven sak om dem i stället…

12. Steve Westfield: Bent and Melted Next to Paul Westerberg

Om hur det känns att när kärnvapenkatastrofen kommer befinna sig i skivaffärernas CD-ställ jämte Paul Westerberg…

Stilpoäng utgår även till: The Atomic Hep Cats «A Westerberg Song«, Josh Freese »Blood on Your Knuckles«, Chad Rex And The Victorsands »Song for Paul Westerberg to Sing«.

Sedan har förstås Replacements-folket själva sjungit om de där åren, från det bittra (»Popular Creeps«, »Ego Maniac« av Chris Mars) till det sorgsna (»The Ballad of the Opening Band« av Slim Dunlap, en låt Jeff Tweedy för övrigt har tolkat), från det nostalgiska (»Meet Me Down the Alley« av Paul Westerberg) till det livsluttrat bitterljuva (»First Steps« av Tommy Stinson-frontade Bash & Pop).