Alla väntar på Skepta
Det senaste året har alla pratat om Skepta. I Sonic #85 skrev Henrik Svensson en kärnfull liten text om förväntningarna som omger London-rapparens omsusade debutalbum »Konnichiwa«. Sedan texten publicerades har Skepta dessutom gått och fått ett Sverige-datum. Den 30 januari finns han på Nobelberget i Stockholm. Så, absolut läge att reprisera Henriks text.
Det sker inte alltför ofta, men ibland dyker den upp som från ingenstans och är plötsligt allestädes närvarande. Känslan av att något stort är på gång. Något som hotar att välta omkull hela vår världssyn.
Just nu pulserar den med en alldeles tossig oregelbundenhet hela vägen från Tottenham i norra London. Skeptas kommande, och ständigt uppskjutna, album »Konnichiwa« bär definitivt kännetecknen av att bli en genredefinierande milstolpe för den brittiska grimescenen.
Det är lika paradoxalt som fullt logiskt att det är den trettiotreårige Joseph Junior Adenuga som väntas stå för tiotalets första stora mästerverk. För det är mycket tack vare en ny generation hungriga producenter och MC:s som brittisk grime känns mer levande än på evigheter.
I sammanhanget är ju Skepta en veteran, han smög runt i manegen redan under grimemusikens barndom. Under en kort tid var han till och med fast medlem i Storbritanniens mest legendariska crew Roll Deep.
Precis som till exempel Miles Davis har Skepta haft en nästan utomjordisk förmåga att anpassa sig till rådande trender och inte bara införliva dem i sin egen musik utan även bli en galjonsfigur för den moderna brittiska grimesmusikens nya små mikrogenrer.
Men det var i slutet av april i år som den verkliga krutdurken antändes. Då släppte Skepta »Shutdown«, den andra singeln från »Konnichiwa«. En rapp pisksnärt mot alla andra som plockat upp en mikrofon 2015.
Att Drake föll så huvudlöst för Skepta att han kände sig manad att spela in ett intro till »Shutdown« och att såväl Kanye West som Pharrell Williams anmält intresse för att medverka på »Konnichiwa« känns blott som små anmärkningar i marginalen. Ingen omger sig av en större aura av magi än Skepta just nu.
Visst, det går att påstå att de högt ställda förväntningarna på »Konnichiwa« gör att den enda vägen för Skepta omöjligt kan peka uppåt. Egentligen spelar det inte ens någon roll om albumet blir en flopp.
Med förhandshhajpen har han gjort ett bättre jobb än någon annan för att skina ljus på den mest vibrerande musikscenen i världen just nu.