Agnes Obel: Citizen of Glass

- Artist
- Agnes Obel
- Album
- Citizen of Glass
- Bolag
- PIAS/Border
Ifall Pierre Hellqvist varit mer osynlig än vanligt på sistone beror det sannolikt på att han har försvunnit in i »Citizen of Glass«.
Här har vi så en artist.
En artist som givetvis är hur begåvad som helst men likafullt vill testa gränserna för hur långt nämnda begåvning sträcker sig.
Besked: Den sträcker sig… långt.
Det är ingen enkel uppgift att beskriva vad som utspelar sig på »Citizen of Glass«. Är det konstmusik? Är det pop som idkar intimt umgänge med klassiskt? Är det någon sorts jazzmutation? Är det en osedvanligt vacker dröm?
Tredje albumet från den storsäljande danskan lämnar det minimalistiska spåret från föregångarna till förmån för ett instrumentellt mer varierat uttryck där arrangemangen rakt igenom är lika hänförande som någonsin den visuella prakten i en Zhang Yimou-film. Finkulturellt så det förslår, förstås, likafullt oupphörligen fascinerande såväl musikaliskt som tematiskt. Skivan kretsar kring vår tids krav på oss människor att vara »transparenta«, och vad det gör med oss. Att sista spåret »Mary« sakta men säkert tonar ut för att till sist helt försvinna indikerar möjligen vad för slutsats Agnes Obel kommer fram till. Alldeles oavsett är »Citizen of Glass« en skiva som det för lyssnaren är väldigt lätt att försvinna in i.
Relaterat
