NXWorries: Yes Lawd!




8
av 10
  • Artist
  • NXWorries
  • Album
  • Yes Lawd!
  • Bolag
  • Stones Throw/Border


Anderson Paak och Knxwledge har en duo ihop. Özgür Kurtoğlu tänker på sommardagar i Los Angeles.

Glen Boothe och Brandon Anderson har kul tillsammans. Det gick att ana när deras gemensamma debutsingel »Suede« började rotera online i februari 2015. Det gick att se månaden därpå då de studsandes spelade singeln i The Dungeon, lagret som Los Angeles-skivbolaget Stones Throw spelar in videor i emellanåt. Det blev övertydligt i april 2015, vid uppträdandet för Boiler Room i en svettig och full lokal i Moskva. Och det fortsatte i musikvideon till »Link Up«, när de i mars 2016 spelade dominos och spontanfestade i en bodega i hemstaden. Under de två senaste åren har de på liknande sätt dykt upp med jämna mellanrum, ibland tillsammans och ibland var för sig: Boothe har ihärdigt snickrat ihop mixtape efter fantastiskt mixtape som den egensinnige och eftertraktade producenten Knxwledge, hans sjungande kompis har presenterat sig för världen som det kritikerrosade livefenomenet Anderson Paak.
De kallar sig för NxWorries. Deras debutalbum har fått namnet »Yes Lawd!« efter sångarens ofta förekommande glada utrop, och det klockar med sina nitton spår in på rätt behagliga fyrtiosex minuter. Antagligen en konsekvens av hur mycket musik både Anderson och Knxwledge skapar överlag, men det är inte något negativt. Det är också en tydlig reflektion av det båda gör bäst samt hur kreativa de kan vara. Det finns en genomgående idé i hur Knxwledge får musiken att låta, och hur Anderson väljer att sjunga, samtidigt finns gott om utrymme för utsvängningar. Anderson kan sjunga och rappa på sätt som lätt anpassar sig efter vad musiken, oavsett om det är spår som hämtar från orkestrerad soul eller mer funkinspirerad r’n’b. När rytmen vänder mer mot hiphop knappar Knxwledge fram en tätare ljudbild, klickande och basdriven, förhöjd med melodislingor som sveper förbi för att färglägga låten, som ett enkelt men fint hommage till förebilden J Dilla.
Över sjuttio mixtapes har Knxwledge hela tiden hittat nya metoder för att skapa sin kompakta musik, det är så gott som omöjligt att deschiffrera vilka samplingar som finns i musiken, och det är numera en identitetsmarkör för producenten. Knxwledge inleder nästan varje dag med att gräva efter musik i skivbutiker innan han går hem för att skapa beats. Hans hyperaktivt musikaliska beats är egentligen inte byggda för att rappas över, och kanske är det därför en sångare som Anderson Paak vandrar så lätt över musiken och passar in i albumets intrikata, flytande ljudvärld. »Yes Lawd!« är ett varmt, inlevt, inbjudande album med dämpade trumpeter och stegrande körer, och blir omedelbart och självklart en kreativt bländande del av Stones Throw-katalogen. Det är ett verk som nästan för enkelt fångar det allra mesta som är så spännande med bägge medlemmarnas individuella musik: det låter både som ett beattape och som ett Anderson Paak-album. Framför allt låter det kanske som att sitta utomhus i Los Angeles en sommardag och bara lyssna på musiken från förbipasserande bilar.




Relaterat

Hiphopens vardagsrealism