Miranda Lambert: The Weight of These Wings

Du är en av Nashvilles leading ladies, kanske den mest prominenta nu när Taylor Swift förlorats till popmusik, och har nyligen gått igenom en vida omskriven skilsmässa (med Blake Shelton), vad gör du då?
Jo. Du gör något i countrysammanhang så oortodoxt som ett dubbelalbum.
Miranda Lambert har alltid varit en profilstark låtskrivare. Att hon skulle kunna skaka fram material nog var inte ett orosmoment här. Men även om hon har en grym röst, baserad på lika delar smärta och lekfullhet, ligger den på ofta gränsen till att uppfattas något enahanda. Ska ett album leva över tjugofyra spår krävs såväl variation som dynamik i både material och uttryck.
Bara några låtar in i »The Weight of These Wings« inser du att hon på sin sjunde fullängdare (föregås av fem platinaplattor på raken), så klart, vet vad hon sysslar med. Det visade hon redan på förstasingeln »Vice«, som lyckades reta gallfeber på delar av countryapparaten genom att ge uttryck för att en kvinna – därutöver nyskild! – kan ge sig hän åt lustar. Ve och fasa. Välkomna till 1946.
Öppningsspåret »Runnin’ Just in Case« drar direkt uppmärksamhet till sig, en perfekt koalition av äventyrslysten Kris Kristofferson-tematik och laddad U2-atmosfär. De efterföljande »Highway Vagabond«, »Ugly Lights« och Shake Russells »You Wouldn’t Know Me« berör knappast unika ämnen men lyser av självförtroende och framåtrörelse.
Fyra låtar in har hon naglat fast oss. Klart vi ska följa med på återstoden av resan.
Allt visar sig inte vara odödligt. En del driver bara förbi utan att göra några avtryck, men en dubbel mår som bekant alldeles utmärkt av lite andrum. Och flera av de mest lågmälda, till en början knappt noterbara, stunderna är snart de du helst återvänder till. Som »Pushin’ Time«, framförd med knapp styrfart i sällskap med pojkvännen och sverigefavoriten Anderson East. Anderson East har också haft ett finger med i tillkomsten av bomullsmjukt smäktande countryvalsen »Well-Rested«. Framarbetad ihop med alltid ypperliga Ashley Monroe och Sammi Smiths son Waylon Payne är »To Learn Her« en urklassisk honkytonksnyftare som Miranda Lamberts röst är synnerligen lämpad för. »For the Birds« är småputtrig storytellercountry med glimten i ögat.
Så där kan du hålla på ett tag. Det finns mer. Gillar du inte en viss låt lär du fatta tycke för nästa. Här finns nämligen att välja på. »The Weight of These Wings« kommer att leva länge.