Zacke: Fattigkussen

I en kortfattad analys av USA-valet skriver »Norrland«-författaren, DN-skribenten och ibland Sonic-medarbetaren Po Tidholm att landsbygdsbefolkningen måste få ta del av framstegen och tillväxten som märks i världens urbana storstäder. Att de behöver bli speglade, förstådda och förstå sig själva och att medierna behöver finnas på plats i hela landet. Inte bara när det är valår. En knapp timme efter att texten publiceras retweetas den av stockholmsbaserade luleårapparen Zacke som tackar Tidholm för en klarsynt utvärdering av de senaste veckornas politiska chockvågor som spridits över världen efter Donald Trumps valseger.
Ett dygn senare släpper Zacke sitt tredje fullängdsalbum och fan vet om inte andra spåret »Ohojaja« är en minst lika knivskarp betraktelse över läget i en landsända precis så överkörd och politiskt bortglömd som det amerikanska rostbältet. Med textrader om hårdbröd med örtsalt och »om pengar är tid, då är alla här med sin tomma börs rik« sätter han fokus på den del av Norrland som varken speglas i hopplöst klyschiga TV-serier som den SVT-aktuella Midnattssol eller bland turistbroschyrernas gnistrande skoterleder. Det är helt enkelt en vanlig verklighet i ett samhälle på dekis långt ifrån storstadsnormer och dygnet runt öppna butiker.
Zacke debuterade redan 2010 med det kritikerrosade albumet »Visst är det vackert« och etablerade sig snabbt som en av landets skickligaste rappare. På sin tredje skiva »Fattigkussen«, en variant av den fattiga kusinen från landet, visar han att han även tillhör scenens absolut bästa textförfattare och socialrealistiska gestaltare. Med Luleå-polaren och Movits-medlemmen Mördar-Anders Rensfeldt får han även till beats och melodier på ett sätt som passar sättet att rappa alldeles perfekt. Vackrast blir det i den suggestiva »Sparka upp« (»där politikerna snackar utredning, medelklassen snackar inredning«), den magiska uppväxtskildringen »Rondellen« och kärlekssagan »Spy på dom«.
Utan tvekan ett av årets bästa svenska hiphopalbum.