Hater: You Tried

Om jag spelat in en skiva…
Om någon hade kallat min skiva för »lovande« …
Då skulle jag nog – ärligt talat – ha blivit aningen putt. Att säga »lovande« till en musiker är ju lika välmenande-ovälkommet som att säga »mister du en så står dig tusen åter« till en nyskild.
Ändå var det just omdömet »lovande« som dök upp i min skalle när jag premiärlyssnade på malmökvartetten Haters debut-EP »Radius EP« förra året. »Hater skulle nog kunna göra något riktigt gripande om de bara fortsätter göra vad de redan gör men samtidigt gör det bättre«, förklarade jag för min katt Lola. »Mäh«, svarade Lola.
Så döm om min förtjusning när jag upptäckte att Hater på fullängdaren »You Tried« – som kan anses vara uppföljaren till »Radius EP« – verkligen förverkligar all sin potential och kliver fram som en indiepopkraft att räkna med. Där »Radius EP« kändes nervös och vilse (på dåliga sätt) är »You Tried« ett självsäkert under av House of Love-aktig drömpop, Joy Division-minnande nervighet och gitarrslingor som hämtade från The Cures tidiga nittiotal och Pixies sena åttiotal. Varenda en av dess nio spår andas förtvivlade nätter, ödsligt snurrande indiediscokulor, frustrerad längtan bort och avgrundsdjup hjärtesorg (på bra sätt).
Caroline Landahl förtjänar att lyftas fram lite extra – hennes triumfatoriska och sorgsna sångstil är en uppenbarelse. Utan att man fattar riktigt hur får hon rader som »don’t come back to me/’cause you had it all/and you lost it all« att vara både en bön och en tillrättavisning. Briljant. Hade jag tillgång till en DAT med hennes sångspår på skulle jag gladeligen sitta och lyssna på den dag ut och dag in.
Nu har alltså Hater bevisat att de kan.
Vad månde bliva?