Madi Banja: Välsignelsen

Stjärnskott må vara ett nednött uttryck, men i Madi Banjas fall är det så träffande att det berättigar att användas. Han kom bokstavligt talat från ingenstans, blev omsjungen av Lorentz och exploderade på svenska musikhimlen härom året. Han verkar själv både överraskad och ödmjuk inför den framgång han varken strävat efter eller drömt om. Men nu är han här, klart lysande med sitt första album »Välsignelsen«. Trots att han är upphovsman ser han det som något av en skänk från ovan. Något han troligtvis inte kommer vara ensam om, de tretton varierade och lättälskade spåren lär sätta sin prägel på svenskt musikliv och i mången spellista.

Producenten Charlie Bernardo som tidigare jobbat med bland annat Silvana Imam och Maskinen har skapat ett tidstypiskt, släpigt bas-sound med både mörka och ofta dansanta undertoner som skruvar sig fram och bäddar in Madis säregna stämma och fascinerande ordlek på vägen från det både överraskade och nöjda introt »Det var meningen« till den storslagna avslutande tacksamhetslåten »Se på mig«.

Det är gott om gäster på plattan: Imenella, Ikhana, Lorentz och Arif dyker upp. Vapendragaren Lorentz finns med som klippa för Madi att luta sig mot på flera spår, plattan blir jämn tack vare deras gemensamma fond som balanseras av Madis egna utflykter. Som antihater-låten »Ajajaj«, vilken är full av roligt skryt (»kommer in som Montana«), och dansvänliga »Primadonna«.  Den senare är kanske plattans höjdpunkt, vid sidan av »Hur många gånger« och »Aladdin«. Madi Banja har gjort ett popalbum med stort hjärta, väldigt mycket charm och orädd nyfikenhet, och det har tagit honom från stjärnskott till fixstjärna.