ARKIVRECENSION Eric B. & Rakim: Paid in Full (Deluxe Edition)

Sommaren 1986. Rakim Allah var blott arton år gammal och hade precis skivdebuterat tillsammans med DJ:n Eric Barrier. Deras debutsingel »Eric B. is President« var sommarens snackis i New York, och ett sensationellt skivsläpp av flera anledningar. Först och främst för att låten var en renodlad hyllning till DJ:n. Till det yttre nästan helt och hållet Eric B:s låt. Ett beat, några samplingar, en massa scratch och en nästan barnslig lekfullhet frammanad med dubens minimalistiska disciplin. En DJ:s våta dröm pressad på vinyl, Rakim tycktes mest inklämd för att fylla ut mellanrummen mellan Eric B:s excesser. Och ändå, trots denna totala fokusering på DJ:n, var det Rakim som lade ribban med sitt första rim: »I came in the door/I said it before/I never let the mic magnetize me no more.«

Ibland räcker det med en enkel rad för att man ska förstå att något stort är på gång. Och Rakim är den obestridlige kungen av inledningsrader. Det är, bland mycket annat, därför han av i stort sett alla betydande rapstjärnor räknas som tidernas mest inflytelserike MC.

Rakim Allah (William Griffin Jr. innan han konverterade) växte upp på Long Island. Musiken fanns i den närmsta familjen, till släkten hörde Ruth Brown som på femtiotalet var Atlantic Records r’n’b-drottning. Och det var främst gammal r’n’b, soul och jazz som fascinerade den unge Rakim. Inte så mycket orden som rösternas instrumentalitet, sättet att använda rösten som ett instrument, rytmen, harmonin, flytet. Han träffade den tre år äldre Eric Barrier på radiostationen WBLS där Eric B. vände plattor under överinseende av stationens stora stjärna, hiphoplegendaren Marley Marl.

Efter den oväntade framgången med singeln »Eric B. is President«, utgiven på ett litet Harlem-bolag, gick Eric B. & Rakim in i studion i början av 1987 och spelade in debutalbumet »Paid in Full«. Tio spår som kom ut i juli samma år och som kommit att bli en av hiphophistoriens mest legendariska skivsläpp och själva peaken på det som brukar kallas hiphopens guldålder.

Det är svårt att i efterhand peka på exakt vad som var så sensationellt med »Paid in Full«. Men det handlar förmodligen om ett slags perfektion. Den ultimata kombinationen av en DJ och en MC som båda var innovativa och tekniskt fulländade. Eric B. samplade James Brown så det stod härliga till, vilket ledde till att Brown upplevde en renässans som varar än i dag. Rakim uppfann på »Paid in Full« i stort sett den moderna raptekniken. Han rappade med en sylvass skärpa, artikulerat, avslappnat, ohyggligt snyggt flytande och elegant. Man skulle också kunna säga att han här la grunden för den moderna rappens fullkomliga besatthet vid det materiella, men han var sällan särskilt politisk. Snarare introvert, mer inriktad på att få orden att låta bra än att säga något med dem. Som om rösten och texten var hans instrument.

Rapparen som instrumentalist. Det är utan tvekan jazzens grundprinciper som döljer sig i bakgrunden.

Och så är det såklart de klassiska raderna.

Första raden i albumets första spår »I Ain’t No Joke«:

»I ain’t no joke/I use to let the mic smoke/Now I slam it when I’m done and make sure it’s broke.«

Första raden i »I Know You Got Soul«:

»It’s been a long time/I shouldna left you/ without a strong rhyme to step to.«

Första raden i titelspåret:

»Thinkin’ of a masterplan/cuz ain’t nuthin’ but sweat inside my hand.«

Rader som ekar, inspirerar och återanvänds än i dag. Kanske inte så mycket på grund av lyrisk briljans som just sättet han framförde dem på. Rakim var iskall, kyligare än Nordpolen, till synes oberörd och fullständigt fokuserad. Hela hans person utstrålade ett slags hantverksskicklighet som sedan dess eftersträvats av alla från Nas, AZ och Biggie Smalls till Jay-Z och Eminem.

Den nyutgåva av »Paid in Full« som nu kommer ut är ett påkostat dubbelalbum med dels hela originalplattan, dels en CD med remixer och alternativa versioner. Rent spontant förhåller man sig naturligtvis skeptisk till nödvändigheten av en sådan utgåva, redan 1998 utkom albumet i en »Platinum Edition«. Men »Paid in Full (Deluxe Edition)« är faktiskt en förvånansvärt berättigad platta. Ljudet är förbättrat, bookleten snygg och tjock med bland annat två texter av MC Search och Tom Terrell. Och remixplattan innehåller många godbitar. Coldcuts version av titelspåret är smått klassisk, fortfarande en vansinnigt bra remix. Derek B:s version av samma låt samplar John Mellencamp och får det att låta fullkomligt naturligt. Richie Rich remix av »I Know You Got Soul« och Chad Jays »As the Rhyme Goes On« är roliga om än inte lika geniala. Dubversionerna av »I Know You Got Soul«, » Eric B. is President« och »My Melody« lyfter fram Eric B:s minimalistiska briljans.

Huvudattraktion är ändå, såklart, originalversionerna. Och liksom många av musikhistoriens milstolpar låter »Paid in Full« nästan väl avskalad och daterad i dag. Men att lyssna på den är lite som att göra en arkeologisk utgrävning. Där är raderna ur »As the Rhyme Goes On« som Eminem lånade. Där är inledningen till »I Know You Got Soul« som Timbaland använt. Där är hela beatet till Milli Vanillis »Girl You Know It’s True«. Och nej, det sistnämnda är varken ironiskt eller cyniskt menat. Tvärtom ett bevis på att Milli Vanillis tyska producenter väl kände till popstöldens första grundregel: Ska man låna sig ett bra beat ska man naturligtvis inte nöja sig med mindre än det allra bästa.