Aleks: Livet mellan raderna




8
av 10
  • Artist
  • Aleks
  • Album
  • Livet mellan raderna
  • Bolag
  • Sony


Henrik Svensson frågar sig om han över huvud taget har hört en bättre svensk soulsångare.

2011 var »Inte längre fiender« den kanske mest emotsedda svenska albumdebuten på många år. Ett faktum som gällde även utanför den traditionella r’n’b- och hiphopvärlden. Med en samling lika känslomässigt drabbande som mästerligt iscensatta sånger mätte den då tjugonioårige Aleksandar Danilo Manojlović också faktiskt upp till alla högt ställda förväntningar.
Under de dryga fem år som följt sedan debuten har det varit förhållandevis tyst kring Aleks, frånsett en handfull singlar och sporadiska gästspel. Livet verkar helt enkelt ha kommit emellan. Det är i skenet av de omständigheterna vi presenteras med »Livet mellan raderna«.
Mycket har förändrats, andra saker inte. Den musikaliska inramningen är både luftigare och har ett större anslag än någonsin tidigare. Aleks sjunger emellertid fortfarande med samma stringens som en annan Donny Hathaway. I slutändan är det kanske också rösten och dess avsändare som »Livet mellan raderna« handlar om.
Precis som Sades »By Your Side« och Faith Evans »Again« – sånger som satt outplånliga avtryck i soulmusikens historia – kan vi som lyssnar aldrig vara säkra på om det är till oss, sig själv eller en högre makt som Aleks blottade rader är tänkta att nå. Allt vi vet med säkerhet vet är att det inte finns något filter mellan hans konst och livet.
Ibland känns det samlade uttrycket aningen för massivt. Kanske hade »Livet mellan raderna« tjänat på att redigeras ner en smula. Men när spår som »Ingenting« och »Ibland« återigen klingat ut i högtalarsystemet känns de påståendena som obetydliga anmärkningar i marginalen. Jag kanske bara inbillar mig men stundtals känns det som att Aleks bara var tvungen att få ur sig den här musiken för att kunna fortsätta framåt. Det är stunder då jag har svårt att erinra mig om jag över huvud taget hört en bättre svensk soulsångare.




Relaterat

Hiphopens vardagsrealism