Thomas E Frank: Tre månader

Det göteborgsbaserade skivbolaget Omlott har haft ett fint år. Urstarka album med Anna Högberg Attack och Neutral, och Thomas E Franks solodebut smyger sig in i medvetandet. Thomas vem, kanske någon undrar. Han är gitarrist i Den Stora Vilan, som är ett ovanligt demokratiskt band med medlemmar som försvinner in i kollektivet. Innan dess var han viktig kugge i det psykedeliska instrumentalbandet Lava. Låtarna på »Tre månader« har spelats in under en lång tid, i olika faser. Frank spelar ett dussin instrument själv, polarna från Vilan hoppar in på några låtar, och Mathias Danielsson spelar steelguitarr på tre låtar.
Jag fastnar i känslan som musiken alstrar, men låtarna behöver lite tid på sig för att sjunka in. Både på gott och ont. Någon gång flyter melodier förbi mig utan att fastna. Men överlag är det en positiv upplevelse att ta del av. Snygga gitarrgrejer i låtarna, dels steelgitarrspelet som passar in varje gång, dels de vanliga elgitarrutflykterna. Tänkvärda texter, inte minst »Falsk parad« som har något dylanskt över sig,
Paralleller går givetvis att dra till Den Stora Vilans musik – vissa ekon av Grateful Dead, amerikansk rock från sextio- och sjuttiotalet i stort och svensk old school-progg – men musiken har en mer privat aura. På ett plan är det en typisk pilla ihop låtar i egen studio-skiva med en både frasig och djup ljudbild. Jag gillar mellanspelen – korta, instrumentala, stämningsfulla låtar – liksom de mer psykedeliska inslagen på de längsta låtarna, titelspåret och den avslutade »Lånad tid«.