Gospelbeach: Another Summer of Love + Miranda Lee Richards: Existential Beast




8
av 10
  • Artist
  • Gospelbeach
  • Album
  • Another Summer of Love
  • Bolag
  • Alive/Border
8
av 10
  • Artist
  • Miranda Lee Richards
  • Album
  • Existential Beast
  • Bolag
  • Invisible Hands


Två högkvalitativa exempel på kalifornisk folkpsykedelia och countryrock av i dag.

»Don’t go wandering son, you’re already home.«

För några år sedan befann sig Brent Rademaker på driven. Gick vilse i partyliv och droger. Tvingades lämna sina drömmars Kalifornien för uppväxtårens Florida i hopp om att återfå fotfästet. Det lyckades. Han träffade sitt livs kärlek och flyttade i sällskap med henne tillbaka västerut. Där slöt han åter upp med de gamla vapendragarna i Beachwood Sparks och bildade därutöver nya konstellationen Gospelbeach.

Första Gospelbeach-skivan »Pacific Surf Line« spred feelgoodtrivsel lång väg, även om den emellanåt kanske var väl soldåsig och lös i konturerna. »Another Summer of Love« är på intet vis väsensskild men utmärks av en annan riktning och styrsel. Den är egentligen allt vi vid det här laget förväntar oss av Brent Rademaker; drömsk countrypsykedelia för alla som gärna hade sett fler Byrds-verk i stil med »Younger Than Yesterday« och »The Notorius Byrd Brothers« (eller ännu fler Beachwood Sparks-skivor, för den delen) men samtidigt snäppet mer powerpoppigt och direkt än vad vi är vana vid. Det är synnerligen välgjort, harmoni- och låtstarkt, ursympatiskt från första till sista låt. Alltmer tornar Gospelbeach upp som en väldigt självklar amerikansk motsvarighet till Teenage Fanclub.

En av gästerna på »Another Summer of Love« är San Francisco-uppvuxna bohemdottern Miranda Lee Richards, vars första rejäla musikaliska skolning var när Kirk Hammett från Metallica lärde henne att ta ut Mazzy Star-låtar på gitarr. Ett tag ingick denna forna modell i Brian Jonestown Massacre och på scen kompas hon av just Gospelbeach (bland annat i Sverige senare i sommar).

»Existential Beast« är hennes fjärde album, men där föregångarna mestadels växlat mellan singer-songwriterfolk och countryrock drar hon nu lite längre åt det psykedeliska. Med avsevärda förtjänster, som i krautboogievirvlande »The Wildwood« och episka »Golden Gate«. Inte minst kommer hennes klangfulla, naturligt dramatiska röst till sin rätt när den ackompanjeras av sinnesutvidgande toner till vilka hon på sina ställen lägger hisnande sångarrangemang. I de mer konventionella folkballaderna känns Miranda Lee Richards möjligen aningen mindre unik men blir aldrig ointressant (avslutande »Another World« är rentav smått fantastisk). Vänner av såväl Gene Clark som Sandy Denny har en hel del att hämta här.




Relaterat

Sommarens bästa resa