Emeli Sandé: Long Live the Angels

Emeli sjunger ut de första raderna av albumspåret »Hurts« från Nalens största scen, och det är några i salen som inte kan hålla tårarna borta. Det här är känsloknarkande av hög kaliber. Emeli utbrister »Baby I’m not made of stone/It hurts« och jag kan efter att ha hört hennes nya album bara hålla med – det gör skönont att lyssna på »Long Live the Angels«.
Men det märks tydligt i – och mellan – textraderna att Emeli är så mycket mer än en känslohallick. Hon är också en djupt spirituell person, både i och mellan raderna, vilket inledningsspåret med barnkyrkokörer (»Selah«) och textraden i nästföljande »Breathing Underwater« – »Guess you could call me spiritual/’cos physical is fear« – skvallrar tydligt om.
Har man med arton spår på sitt andra album har man mycket att säga till världen, och den skotska tjugonioåringen säger det med finess. Med låtar som »I’d Rather Not«, klassiskt svulstiga soulpowerballaden »Every Single Little Piece« och suggestiva »Garden« med gästspel av Jay Electronica och Aina Zion suger hon in dig i ett parallellt ljuduniversum som du aldrig vill lämna.
Det är ljusår mellan den blyga blomma som nästan viskade fram »Somebody Else«på Robert Glaspers »Black Radio 2« 2013. Här har vi en soulsångerska helt i sin egen rätt med Beyoncés självförtroende och Marsha Ambrosius känslighet sprinklat med Rihanna-attityd. En ny superstjärna är född. Var ska detta sluta?