Cardi B: Invasion of Privacy

Vi lever mitt i en tid där patriarkatet fortsätter att vinna segrar. Där kvinnor offras av tystnadskulturens kulturmaktsmän här hemma i Sverige. Där segregationen, rasismen och fattigdomen ökar samtidigt som den förväntade medellivslängden minskar i ett USA där många fattiga svarta har lättare att hitta livsavslutande opioider än ett jobb med anständig lön. Där världens mäktigaste man är en fyra år lång mardröm. Där det går tretton män på dussinet i den aldrig sinande floden av nya trapstjärnor från Södern med lustiga frisyrer.

Mitt i den tiden släpper en före detta stripteasedansös från Bronx det hårdaste hiphopalbum jag hört sedan jag första gången spelade »Yo! Bum Rush the Show« hemma i pojkrummet.

Sagan om Cardi B är nästan för bra för att vara sann. Hon berättar den själv, sammanfattad i debutalbumets öppningsspår »Get Up 10«. Det är den klassiska amerikanska drömmen, resan från gatan till glamouren. Belcalis Almanzar växte upp i Highbridge, ett latinodominerat område i västra Bronx där nästan hälften av de boende lever under fattigdomsgränsen. Pappan är dominikansk, mamman från Trinidad. Som sextonåring blev hon medlem i ökända gänget Bloods. Hon jobbade på stormarknad, fick sparken och började som dansare på en strippklubb, för att komma undan fattigdomen och den våldsamma relation hon varit i.

Samtidigt började hon släppa mixtapes och få allt mer uppmärksamhet för sin musik och kaxigt extroverta stil på sociala medier och genom reality-TV-serien Love & Hiphop: New York.

Sedan gick det snabbt. Hon debuterade på skiva ihop med dancehallgiganterna Popcaan och Shaggy i november 2015. I februari 2017 skrev hon kontrakt som soloartist med Atlantic Records. I juli släpptes debutsingeln »Bodak Yellow« och i oktober blev den etta på Billboardlistan, som andra kvinnliga hiphopartist någonsin, efter Lauryn Hills »Doo Woop (That Thing)« nästan tjugo år tidigare. Senaste singeln »Be Careful« är förresten till stora delar uppbyggd på en sampling från Lauryn Hills »Ex-Factor«.

»Bodak Yellow« har i dagsläget över femhundratjugo miljoner visningar på Youtube. En halv miljard.

I söndags la Cardi B upp en bild av Times Square för sina drygt tjugoen miljoner följare på Instagram. På bilden syns en av de stora LED-belysta reklamtavlorna på torget mitt i världens huvudstad. Den gör reklam för hennes debutalbum »Invasion of Privacy« som släpptes samma helg. Som bildtext har Cardi B skrivit: »Jag brukade strippa på Times Square.«Sedan dess har hon publicerat ett trettiotal nya bilder, nästan samtliga är hyllningar till skivan från folk som Rihanna, 50 Cent, Green Day, Missy Elliott, Sam Smith och Linda Evangelista. För att bara nämna ett fåtal.

Alla älskar Cardi B. Och för en gångs skull har alla faktiskt rätt.

Attityden, flowet, hårdheten, uppriktigheten, extravagansen, humorn. Cardi har allt och väldigt mycket till. Texterna är bitvis djupt personliga, bitvis så snuskiga att jag rodnar. Leveransen är så hård att jag ramlar baklänges. På sin utpräglade New York-dialekt (som hon fått efter farmor) rappar hon om otrohet, knark och trekanter med Rihanna, men när hon samtidigt rappar om livet i lyx gör hon det från ett nästan förvirrat perspektiv. Bakom alla exklusiva klädmärken hon droppar döljer sig hela tiden den osannolikt snabba klassresa hon gjort. »I’ve been broke my whole life/I have no clue what to do with this racks«, som hon spottar fram i det knytnävslag hon valt att kalla »Money Bag«. Gästlistan är imponerande med namn som Chance The Rapper, SZA, YG, 21 Savage, Kehlani och givetvis Migos – med pojkvännen Offset. Men alla stjärnor bleknar i skuggan av Cardi B.

»I think us bad bitches is a gift from God«, rappar hon i avslutande »I Do« och det är verkligen svårt att inte hålla med. Ett par rader senare säger hon att hon är så bra i sängen att hon ropar sitt eget namn.

När Cardi härom veckan gästade Saturday Night Live och avslöjade att hon är gravid skrev hon en tweet efteråt: »Jag började vinna när hela världen tvivlade på mig. Tror ni jag kommer förlora när min lilla bebis räknar med mig då?«

Nej, ingen tvivlar längre på Cardi B. Hon vann. Om sju månader lär det här albumet toppa årsbästalistor över hela planeten. Och till dess är det åtminstone befriande att veta att det finns kvinnor som varken Donald Trump eller Horace Engdahl någonsin kan sätta sig på.