Parquet Courts: Wide Awake!

»What if I’ve grown tired of being polite?«

Protestindie.

Där Parquet Courts-pojkarna tidigare lätt förenklat utforskat vardagsbryderier, någonstans i övergången från ung vuxen till lite äldre vuxen, tampas de nu med ett allt mindre tolerant samhällsklimat. Ska vi försöka ringa in »Wide Awake!« med ett ord slutar det nog vid: engagemang. Individuellt engagemang, kollektivt engagemang, vikten av engagemang, kicken som kan uppstå ur engagemang, hur mänskligheten är beroende av engagemang, hur musik knappt är någonting utan engagemang.

I händerna på Brooklyn-kvartetten blir det aldrig mästrande och tråkigt. Andrew Savage, Austin Brown och kompani låter förbannade, men ofta med ett slugt smil i mungipan eller en avväpnande övertygelse eller ett oemotståndligt sväng. Ifall föregångaren »Human Performance« gick åt det aningen sökande hållet är de denna gång extroverta och utlevelsefulla. Tydliggjort av att den lite otippade producenten Danger Mouse rensar upp i ljudbilden och flyttar fram begreppet »funk« i bandets musikaliska vokabulär. Han tillåter dem inte heller driva i väg på samma sätt som tidigare. Det finns en tydligare riktning men också en bibehållen attack. Bilden av vad Parquet Courts kan vara vidgas. »Freebird II« som Savage skrivit om sin drogmissbrukande mamma är trots sin på ytan lite flamsiga titel och sitt gripande tema bland det mest medryckande gruppen spelat in.

Även om inte varenda låt är ett odödligt mästerverk, Parquet Courts hör liksom inte till den sortens band, kittlar helheten, den gnistrande glöden, hoppet, och som lyssnare känner du snabbt ett starkt sug efter att få uppleva det här i liveutförande på någon varm, trång klubb. Sålunda går det väl dra slutsatsen att »Wide Awake!« uppnår sitt syfte; att engagera.