Vilma Flood: Moodswinger

Det första som slår dig är sannolikt rösten: mörk, djup, gåtfull, kraftfull, lekfull, orädd, går längst ut på kanten.

Efter ett tag sjunker det andra in. Allt det som Tobias Fröberg i egenskap av producent bäddar in och förstärker med aktningsvärd fingertoppskänsla. Han ger Vilma Flood klanger och rymd där alla hennes egenskaper, både det nedtonade och hennes mer dramatiska ådra, känns helt synkade med omgivningen. Fröberg finns även med som musikalisk radarpartner i låtskrivandet, vilket även gäller Pontus Lundin vars precisa, aldrig överflödiga gitarrtoner är nog så är centrala för den febriga atmosfär som omger hela »Moodswinger«.

Grunden finns i skogsblues och det där allomfattande som kallas americana men även om vi talar en sorts traditionalism låter det inte riktigt som någonting annat. Ibland leds tankarna till ett vibrerande Daniel Lanois-delta, stundom till karga och stukade folksångare från det förflutna, somliga passager ligger inte särskilt långt ifrån exempelvis Sophie Zelmani eller Ane Brun, rösten porlar och wobblar som en annan Mary Margaret O’Hara, men känslan är den att Dalarna-bördiga Vilma Flood på en gång mest av allt blir sin egen referens. Uttrycket är så distinkt och cementerat och begåvningen så överväldigande att du som lyssnare helst undgår att bli utsläppt i den riktiga världen efter att en stund men aldrig tillräckligt länge ha vistats i den synnerligen sammanhängande saga som är »Moodswinger«.