I linje med vår tid på jorden

Musiken förändras hela tiden. Det finns ingen i förväg utstakad färdplan. Det blir vad det blir och i bästa fall blir det bra eller rakt fantastiskt. Ibland vet du som lyssnare inte heller vart du ska ta vägen när musikerna känner sig fram, väger in rummet, vilka vi är, signalerna vi sänder ut och luften vi delar på Fasching i Stockholm en rätt strålande majlördag 2026.

Jämfört med när jag såg Makaya McCraven senast, för sisådär sju år sedan, är såväl saxofon som gitarr exkluderade från sättningen. Vilket skulle kunna leda till en decimerad klangvärld och kanske även gör det men du lägger knappast vikt vid det eftersom musiken aldrig står still och mycket sällan leder dit du nu eventuellt trott att den ska hamna så det finns tillräckligt att reflektera över ändå, tack.

»Improvisation is messy. Life is complicated«, sa McCraven i en intervju med The Quietus härom året. »Life is going to give us surprises, twists and turns. You can’t predict everything. The unexpected is around the corner, and we are improvising through the unknown, barrelling through the universe at all times… and you sharpen your skills to live the best and most productive and happiest life that you can for you and those around you. To me, that is improvising. I mean in a really literal sense that we are improvising all moments, at all times.«

Med de orden ringande i bakhuvudet blir trummisens collageliknande (i boken »Playing Changes« drar jazzkritikern Nate Chinen paralleller mellan McCraven och en alkemist som J Dilla) hybrid av jazz, hiphop, postrock och electronica nånstans inte bara logisk i teorin, utan befinner sig i linje med vår själva tid på jorden. Och ger en förklaring till att vi som är här de facto är här och ingen annanstans, längs vägen har vi liksom improviserat oss fram hit till denna stund och plats där vi antingen bara tar in musiken eller funderar på hur den kan låta som den låter när en radikal Chicago-trollkonstnär ihop med sina trogna följeslagare, basisten Junius Paul och trumpetaren Marquis Hill samt exceptionelle keyboardisten Mike King blandar ihop sitt lika delar existententella, skönt stökiga och the power of us-troende livselixir. ■