Mac DeMarco: This Old Dog

Indierockens egen merry prankster tycks ha ledsnat en smula på att uppfattas som en merry prankster. Tveksamt om han ens orkar ha med indierock så mycket att göra. I ungefär samma veva som den älskvärde good time-busen Mac DeMarco lämnat öst- för västkust har han lagt ett soft synthfilter på sina produktioner och dragit ner på tempot. »This Old Dog« är behaglig, vuxet reflekterande, personlig. Det låter fortfarande hemmasnickrat på do it yourself-vis men liksom lite lyxigare så.

Ibland kan du som lyssnare kanske sakna ett visst mått av… dramatik i Mac DeMarcos musik, kanske mer så nu än någonsin. Samtidigt är just detta – bristen på utspel, frånvaron av fara, ointresset för billiga poänger – en av hans stora förtjänster som artist. Det finns ju så många andra som går den andra vägen.

En kan tycka vad som helst om DeMarcos mediabild och kaoskonserter, men som låtsnickare och skivartist är kanadensaren totalt trygg i sig själv. Låtarna får puttra på i det skick och tempo som de mår bäst av, varken mer eller mindre. Knappast revolutionerande, men trivsamt världsfrånvänt och genuint omhändertagande.