Viagra Boys: Street Worms

Allting är skadat. Ingenting är riktigt på riktigt. Rocken, en gång benämnd som farlig, kan omöjligen matcha verkligheten som ju är det osundaste som finns. Det mesta som i dag benämns som rock är en enda lång parad av charader. Så klart finns bra grejer men utan någon större betydelse för andra än en invigd skara.

Utan att upplevas särskilt retro, som annars vanligtvis blir fallet när vi snackar allehanda förgreningar av garagerock, är Viagra Boys ett slags förtappade rester av de djuriska lustarna och kemikaliska krafterna bakom rock’n’roll. Det är inte vackert, allt annat än sympatiskt, aldrig kitschigt. Däremot väldigt effektfullt som grimasch eller sorgespel över den vita manlighetens samlade misslyckande.

»Street Worms« är ingenting för den som vill ha sin rockmusik melodisk. Låtarna är monotona, basdrivet pulserande, postpunkkarga, kalla, stirriga. De är piller i en träningspåse bland novemberbetong och södersunkhaksjargong. De är den sista fördärvliga utposten när allt och alla har släppt taget och slutat bry sig. De är vad vi har kvar.