J Mascis: Elastic Days

Så rullar det stora vemodet in.

På ett sätt är »Elastic Days« bara en till J Mascis-skiva. Räknar du in Dinosaur Jr-plattorna börjar de dessutom bli så många att de är svåra att hålla isär. Särskilt de från tjugohundratalet. För även om J och Dino presterat bättre än en kanske kunde ha trott efter millennieskiftet betyder de inte lika mycket längre. Snarare är de en i raden av alternativrockens veteranakter som du ibland återstiftar bekantskapen med, medan deras melodiska gitarrkrevader under sent åttiotal och tidigt nittiotal var av rent livräddande dimensioner. De var Neil Young 2.0, damnit. De kommer aldrig kännas så igen, och det kan vara en saknad att handskas med i sig.

J Mascis soloplattor är nu långt mer akustiska och folkorienterade än vad hans bandditon brukar vara. Ett faktum som egentligen inte förändrar hans låtskrivande eller omisskännliga uttryck. Utan bandets tryck i ryggen kan det i längden emellertid upplevas aningen enahanda. Vilket inte hindrar dig från att dras in av den loja rösten och den där djupa melankolin som lämpar sig väldigt väl i lurarna under gråmurriga höstpromenader. Vi ska heller inte bortse ifrån att det knappast saknas snyggt konstruerade låtar. »See You at the Movies« hör rentav till karlns finaste alster. »Web So Dense«, »Sky is All We Had«, »I Went Dust«, titelspåret och »Wanted You Around« skuggar strax bakom.

Det är tveksamt om »Elastic Days« kan betyda något för någon som inte redan hör till den invigda skaran, men den som nyligen har upptäckt Kurt Vile och vill ha mindre av distans kan säkert utvinna somligt här – och i Mascis-katalogen i stort.