Om Lydia Loveless, Dwight Twilley och den typ av låt som lämnar dig utan något alls att hålla i.
0
pop
Hon tycker inte att hennes låtar blir bättre med åren, bara annorlunda. I New York träffar Johan Jacobsson Franzén en Regina Spektor i ständig förändring. (Ur Sonic #47, juni 2009.)
Niklas Elmér om den där Kevin Rowland-skivan.
När Kraftwerk-katalogen ges ut i remastrat skick hör Johan Jacobsson till de nyfikna. Till hans stora glädje låter det lika bra som han hade hoppats. (Ur Sonic #49, oktober 2009.)
Josephine Olausson om en samling postpunkperfektion. (Ur Sonic #28, april 2006.)
Så här ska en musikdokumentär göras, enligt Håkan Steen. (Ur Sonic #38, december 2007.)
The Go-Betweens var inte vilket popband i mängden. De var alltid lite mer. Tony Ernst finner sig åter uppslukad av en på alla vis exceptionell poporkester. (Ur Sonic #79, februari 2015.)
Jenny Damberg tar del av en nödvändig och på alla sätt rättfärdig historielektion. (Ur Sonic #24, september 2005.)
Annika Norlin har – efter de oanade framgångarna med Säkert-projektet – nu återgått till att göra musik som Hello Saferide. Klas Ekman reste till Östersund för att höra henne prata om låtskrivande, hjärnstress och varför lagom framgång är bäst. (Ur Sonic #42, september 2008.)
Han har knarkat och funnit Gud. Han har älskat och förlorat. Han är en av soulhistoriens mest orubbliga ikoner och nu har han börjat göra skivor igen. Som låter precis som förr, men på ett bra sätt. Al Green spelar dessutom gärna piano när han gör intervjuer. Soft, tycker Martin Gelin. (Ur Sonic #15, februari 2004.)
- - Advertisement -
