Prince: Piano & A Microphone 1983
- Artist
- Prince
- Album
- Piano & A Microphone 1983
- Bolag
- NPG/Warner
Postumt släpp som är både en bagatell och en uppenbarelse.
Låt gravrånet börja.
De har snart gått två och ett halvt år sedan Prince lämnade oss. Det här är den första fullängdare sedan dess (av antagligen väldigt många) som lämnat »The Vault«, artistens mytomspunna förvaring av inspelningar som aldrig såg dagens ljus när det begav sig och som nu börjat inventeras.
Som ett första postumt släpp är »Piano & A Microphone 1983« både en bagatell och en uppenbarelse.
Å ena sidan är det här egentligen inte ett fullödigt album utan en enkel hemmainspelning Prince gjorde på kassett våren 1983. »Piano & A Microphone 1983« är inte ens ett skelett till album, snarare några benbitar. Ett tydligt brus löper under plattans nio låtar. Inspelningen har tidigare cirkulerat som bootleg bland fans, men då med betydligt sämre ljudkvalitet. Lyssna noga, och du hör hur kassetten verkar vara återanvänd då en annan inspelning ligger längst bak. Eller är det någon form av eko?
I början av inledande »17 Days« ber artisten teknikern Don Batts att skruva till mikrofonljudet och sänka ljuset i rummet. Skivans titel ger förutsättningarna; Prince och ett Yamaha-piano, varken mer eller mindre. Titeln anspelar även förstås på vad som blev artistens sista turné 2016 (i livet är bäst att tillägga, i vår tids hologramvärld) som tog honom till en handfull datum i Australien och USA innan allt tog slut.
Flera spår här är skisser, improviserade försök där Prince som en barpianist flyter ut och in i versioner.
Å andra sidan är det en fullständigt fascinerande hemmakväll med barpianisten.
Att Prince bemästrade alla instrument som kom i hans väg är vida känt. Alla vet att han som framför allt gitarrist hade få övermän. På »Piano & A Microphone 1983« visar det sig även vilken gudabenådad pianist Prince var. Kanske inte som virtuos, men väl när det kommer till att få fram precis rätt komp och klanger.
»17 Days«, som i färdig form hamnade som funkig B-sida till singeln »When Doves Cry«, transformeras med pianots tangenter till jazzig soul. Att »Purple Rain« ingår i låtlistan är lite bondfångeri då vi bara får en dryg minut. Ändå är det sinnesutvidgande att höra ett brottstycke av klassikern bara veckor innan Prince satte låten med The Revolution. Samma sak gäller »Strange Relationship«, en låt Prince pillade med i åratal innan den till slut hamnade på »Sign “☮” the Times«. Här avlutas den med ett frijazzigt pianosolo.
Framför allt är det här en dryg halvtimme med soulartisten Prince. »Mary Don’t You Weep«, en spiritual från tiden runt amerikanska inbördeskriget, blir i tjugotreåringens händer en själfull ballad. Och som han rakt igenom sjunger! Kraftfullt och fjäderlätt, med absolut kontroll. Det allra värsta? Prince verkar vara förkyld. Flera gånger under inspelningen sniffas och snörvlas det vid pianot.
Fyra låtar av de nio här har inte tidigare getts ut i någon version, några har dykt upp via bootlegs. Avslutande »Why the Butterflies« är vad jag förstår det som helt oupptäckt fram till nu. Det är också plattans största aha-ögonblick.
Med ett minimalistiskt ackordkomp skapar Prince i stunden. Han knäpper med ena handens fingrar och verkar då och då lätt slå på pianot som ett rytminstrument. Ett tag är det så avskalat att låten verkar ta slut. Han letar fram en text om fjärilar med en röst som både viskar och tar i från botten. Jag börjar tänka på Nina Simone. När det återstår en knapp minut kvider han ut luft på ett sätt som jag inte ens vågar börja beskriva.
Inget tyder på att Prince senare gick vidare med »Why the Butterflies«. Det här är antagligen första och enda gången vår tids största artist spelade in låtidén. Att få ta del av och vara med när Prince på det här sättet improviserar fram flyktig magi är därför en ynnest.
»Piano & A Microphone 1983« är alltså det första postuma släppet från Prince låtvalv i vad som lär bli en lång rad. Den första av gravens hemligheter glimmar som en oputsad diamant.
Herregud vad han fattas oss.