Svart historia, musikhistoria, stolthet, sorg och skönhet levandegörs och länkas till ett oroligt men okuvligt nu.
Svart historia, musikhistoria, stolthet, sorg och skönhet levandegörs och länkas till ett oroligt men okuvligt nu.
En utskällning som ingen annan. Pierre Hellqvist delar med sig av ett Little Richard-minne.
Pierre Hellqvist tar sig an en rock’n’rollkejsare i uppdaterad skrud. (Ur Sonic #37, oktober 2007.)
När Kraftwerk-katalogen ges ut i remastrat skick hör Johan Jacobsson till de nyfikna. Till hans stora glädje låter det lika bra som han hade hoppats. (Ur Sonic #49, oktober 2009.)
Rena rama bergochdalbanan. (Ur Sonic #70, september 2013.)
Han har knarkat och funnit Gud. Han har älskat och förlorat. Han är en av soulhistoriens mest orubbliga ikoner och nu har han börjat göra skivor igen. Som låter precis som förr, men på ett bra sätt. Al Green spelar dessutom gärna piano när han gör intervjuer. Soft, tycker Martin Gelin. (Ur Sonic #15, februari 2004.)
Patrik »DJ Sleepy« Elofsson om en skivsamling i exil. (Ur Sonic #86, våren 2016.)
Senare års mest spännande elektroniska musik är i själva verket en hybrid där hiphop, soul, funk och jazz är lika viktiga beståndsdelar. Marimba Roney åkte till Barcelona för att träffa Flying Lotus, Thundercat och Jesse Boykins III, allihop representanter för vad som mindre är en genre och mer ett mentalt tillstånd. (Ur Sonic #64, september 2012.)
Hon utmålas ofta i pressen som en försvarare av sunda värderingar och gammal hederlig soul. Ett föredöme för hur dagens artister borde bete sig, helt enkelt. Emil Arvidson gör en djupdykning i mediebilden av Alicia Keys. (Ur Sonic #38, december 2007.)
Beldina och Seinabo Sey ger svensk soul en framtid. (Ur Sonic #57, april 2011.)
